Atlas, Hrekkur, Heba & Blossom

Sandra skickade bilder från vinterhagen på några av våra gemensamma sötnosar.

Årsfölet Eygló efter Tenor frá Tungsbergi. Visst är hon söt?

Och så Gledi som blir tre år efter nyår. Hon börjar bli en stor flicka.

Nästa hälsning kom från Anna Rebecka och Bára frá Litlu-Tungu som ska vara hos Anna och förhoppningsvis bli hennes 5-gångare på tredjeåret på Hólar. Jag tycker det är så kul att få Bára tränad av Anna!

Här är vackra Bára. Jag längtar till Island för att träffa mina hästar på riktigt.

Idag på stallet kom vi att tala om samvetet och galna prestationsidéer. Alla vi som snackade hade gjort samma beslut. Vi skulle sluta att ha samvetskval om vi inte red. När regnet svischar, när mörkret faller och när man är hösttrött är ju inte alltid ridlusten på topp. Troligen varken för hästen eller ryttaren. Alla vi som talade fick samvetskval om vi inte red. Nu bestämde vi oss för att sluta med dumheterna! Det är ok att inte rida om man inte har lust!

Idag klickertränade jag med Heba istället för att träna från ryggen. Hon är så söt min stora lilla häst. Jag kan stå kvar vid grinden och vänta så kommer hon till mig. Det är så fascinerande att hästarna vet vems matte som kommer, de andra står lugnt kvar.

Jag håller på att "klicka in" Heba så har vi något att ta till om det är halt och hårt ute. Nu börjar hon förstå vad klicket innebär och jag kan börja hitta på något speciellt hon ska lära sig. Till exempel tror jag att hon är en häst som skulle kunna lära sig apportera. Eller ska jag välja spansk skritt. Eller något annat?

Min fantasi tryter så därför tänkte jag be er, mina kära läsare, att ge mig förslag på vad jag ska träna. Snälla, kom med förslag!

Hrekkur som varit lite svårfångad det senaste fick äta morot i hagen efter att han kommit till mig. Det fick räcka idag.

Hade hundarna med till stallet också, vi passade på att gå tre kilometer. Trots mörkret och duggandet så var det vackert av bara den. Bruna löv mot grön mossa. 

Idag lastade Anette och jag Flotti och Hrekkur och körde till Lilian som bor i Alboga, ungefär lika långt mellan Borås, Alingsås, Ulricehamn och Falköping. Lilian är en ivrig distansryttare, tillika domare. Vädret var helt underbart när vi red cirka två mil fram och tillbaka till Sämsholm Gård som ligger vid vackra Sämsjön. Det var någon plusgrad och lite frostnupet.

Hästarna var pigga och glada, men vi fick ta det rätt lugnt eftersom Hrekkurs kondis inte är på topp. Tillsammans med oss red även "Karlsson", en härlig tjej som hjälper Lilian med hennes hästar. Vilka ridvägar! Helt fantastiska!

Vi red genom en gård. Lilian och Karlsson på Phaxen och Monique. Bilderna är lite sisådär, plåtade med min iPhone i farten. Hrekkurs öron syns också som det sig bör på "öronbilder".

Suddig bild med en van Goghisk touch. I skogen är vi!

Mer vägar genom skogen.

Vägen genom Sämsholms gård med sjön i bakgrunden.

Ett stetoskop "is a must" när man rider distans för att kunna veta hästens puls.

Väl tillbaka hos Lilian fick vi god god lunch innan vi åkte hem. Tack Lilian och Karlsson för en härlig dag.

Nu var det länge sedan jag uppdaterade, det har varit full fart här hos oss. För några veckor sedan var vi ett gäng på stallet som red en långritt till Djursjön. Vi hade med oss tråd för att bygga hagar och så god fika till oss tvåbeningar. Tur med vädret kan man lugnt säga att vi hade, en perfekt höstdag. 

Alla fina bilder har Anette tagit utom den här för den har jag tagit. Annette och hennes Flotti är modeller.

Pernilla och Árgeisli var med.

Liksom Mia och Fanta.

Tina lånade Heba

Hrekkur bar både mig och fika

När sadeln kommit av är det skönt att rulla sig.

En riktigt viktig händelse är att våra gullungar fyllt 18 år. Över en natt gick Ulf och jag från att vara målsmän till att ha tre vuxna barn. Riktigt stort. Vi firade med fest på restaurang. Ungarna bjöd med några kompisar och så var det vänner som varit med från första början. En väninna, som tyvärr inte kunde komma, uttryckte det så fint: "hos andra fick man en välkomstdrink med tilltugg. Hos er en baby och en nappflaska!". 

Så har Hrekkur och jag testat ännu en bra instruktör. Magnus Lindkvist! RIktigt spännande och glad blev man. Han är inspirerande och kunnig.

När jag började rida islandshäst som vuxen (gjorde det även på 60-talet) var det rätt vanligt med hästar i full kareta med huvudet rakt upp i vädret. Sen började man fundera mer och mer på hästens form och då blev det istället en vanlig syn med hästar som drogs ihop i "form". Tölt kom ur en skritt som man "samlade" så att hästen tog mindre steg och blev rätt trippig. I varje fall var det en instruktion vi som inte är så skickliga fick.

Nu, tio år senare, har det hänt grejer! Den senaste månaden har jag tagit lektioner för två unga tjejer. Lollo Löfgren och Anna Rebecka. Jag är så nöjd. Båda förespråkar att hästen ska ta stora lösgjorda skrittsteg innan man kommer fram i tölt. Ingen av dem vill att jag håller ihop hästen med händerna. Båda använder skolorna för att starta en bra tölt. Och båda förespråkar att ta det lugnt och lära hästen - och mig - i små lagoma steg. Jag har ju i rätt många år försökt få ihop Akademisk Ridkonst med islandsridning. Nu funkar det!

Igår red jag Heba för Anna Rebecka. Vi fick träna på att flytta bogar med små hjälper, jag fick ständigt påminnelse om mina felvända händer och så fick jag starta tölten inte genom att dra ihop utan genom att höja energin i min kropp och visa takten med sätet. Jättekul och rätt så svårt. Takten förbättrade vi genom att flytta bogar och ändra ställning.

Vi lär oss så sakteligt. Häst på framdelen och matte lutar sig framåt men vi töltar i vart fall!. Foto: Susanne Myhre

Idag var det Hrekkurs tur, vi hade en givande lektion för Lollo. Med Hrekkur försöker jag hitta tillbaka till tölten. Jag fick starta honom ur en öppna, tölta några steg och så till skritt igen. Det gick riktigt bra tycker jag, är så nöjd med min svarte prins.

Att ha två hästar kräver massor av tid. Jag skulle inte klara det utan mina underbara medryttare. Magdalena som varit med från början, var med i bilen när vi hämtade Hrekkur. Sen de mer nya Tina som hjälper mig med Heba och Tinas dotter Isabella som hjälper till med Hrekkur. Även Isabellas syster Victoria hjälper till då och då. Att mina medryttare är otroligt noga med mina hästar gör inte saken sämre. Minsta lilla skrov upptäcks raskt, smörjs och vårdas. Hovslagare tas emot, liksom hästbehandlare. Tack alla mina härliga medryttare, jag är så glad över er!

Två sötnosar! I smyg kan jag berätta att det är äkta kärlek mellan Hrekkur och Isabella.

Foto: Susanne Myhre

Vi har haft Anna Rebecka hos oss på Sinntorp. Hon red flera hästar och ska också undervisa. Hon stannar hos oss i flera dagar. Anna Rebecka började rida islandshäst på August Kobbsgymnasiet och for sedan vidare till Island där hon arbetat på gårdar och gått på Hólar-. Hon hoppas på att kunna gå det tredje året där.

Att inte bara vi beundrade Annas ridning förstår man när hon arbetar hos både Mette Mannseth och på gården Torfunes. Utöver sin fina ridning är hon en bra pedagog och en synnerligen trevlig person att umgås med. Tack Anette som tog henne till oss. En sak jag verkligen tänkte på är att jag inte så Anna Rebecka ta ett endaste tygeltag bakåt.

Anna Rebecka på min Heba i skritt               Foto: Caroline Ekström

Och här i trav. Även här är det Caroline Ekström som plåtat. Tack!!

Fredag och lördag har varit kunskapsdagar för mig. Fredag startade med privatlektion för Lollo Löfgren. Jag har länge sökt någon att rida regelbundet för, som kan hjälpa mig med tölten på Heba. Nu tror jag allt jag hittat rätt! Lollos tankar om hästens utbildning och form stämmer jättebra med hur jag tänker. Dessutom är hon en riktigt bra pedagog, förklarar lättförståeligt och bra. Det blåste rätt rejält också och jag fick lära mig att det inte bekommer Heba ett vitten.

Lördagen hade vi ny kurs på lång töm. Vi var sex ekipage som fick lektioner av Karin Stillberg från Horse Awareness. Om sanningen ska fram hade jag inte övat särskilt mycket sedan kursen tidigare i sommar. Då blev jag helt frustrerad, trasslade med tömmar, armar, resten av kroppen. Vågade nästan inte prova igen. Den här omgången fick vi göra en för mig svindlande övning. Vi tvåbeningar fick öva två och två, en var häst och en körde. En omtumlande övning för mig när jag för första gången på "riktigt" insåg hur det är att vara häst. Hur många signaler de måste sortera och klara av. Och tänk! nu hade vi bara tömmar, inga ben, inga sittben, ingen vikt. Vi vinglade kring i paddocken och vi som körde fick verkligen tänka på att renodla "hjälperna". Det här borde man göra en gång i veckan och fundera. 

Nu gick lektionerna med Hrekkur mycket bättre. Jag klarade bättre av att hålla händerna i grundposition, att göra mindre hjälper, att ta mitt kroppsspråk till hjälp. Känns som vi är på rätt väg även om det är otroligt svårt och vi har mycket att fundera över. 

Efter en sådan här dag vill jag ännu mer Hylla Hästen!! Våra fyrbenta vänner är fantastiska!

I söndags gjorde vi bland det roligaste vi vet. Vi red för Birgitta Järnåker. Riktigt roligt var att Hrekkur vars tur det var att följa med den här gången, tydligt visade att han var så nöjd att kliva på transporten med sin bästa kompis Lukka och åka till Borås. Han var så duktig. Vi fick många nya övningar att ta med hem och en nytändning för framtidens träning.

Extra roligt var att en dressyrdomare var med och red. Hennes stora vackra halvblod hade varit skadat en hel del och visade rätt tydligt att han inte gillade deras vanliga sätt att träna på. Hästens veterinär rekommenderade AR och ekipaget hade tur att det fanns en reservplats. Matte var helt lycklig och kände att hon fick hästen med sig. "Kan det vara så här lätt!", utbrast hon.

Här gör vi en piruett

Och här travar vi, något som Hrekkur knappt kunde för två år sedan. 

Jag har läst på Maritas och på Anettes bloggar om deras resa till Tyskland. Och har även hört samma sak här. Det verkar som att många av våra Eurasier är bättre än i ursprungslandet Tyskland. Både till temperament och till typ. Här hos oss har varje uppfödare fått gå sin egen väg, om än med vissa riktlinjer beträffande sjukdomar och utställningsresultat. I Tyskland bestäms aveln av en eller annan avelsrepresentant för någon av de olika klubbarna. De presenterar, om jag förstår rätt, tre hanar som de tror kan vara lämpliga för en tik. 

En person som bestämmer! Blir det bra? Nix!

Det här är ett exempel som man kan ta tillvara i alla sammanhang. Mångfald berikar! Enfald är enfaldigt!

I början på augusti befann jag mig med cirka 199.000 andra besökare på VM i Brunnadern i Neckertal i Schweiz. Det var på många sätt ett fantastiskt VM. Arrangörerna hade verkligen bemötat sig att ryttare, funktionärer och besökare skulle ha det fint. Vackrare tävlingsplats får man leta efter, banan låg i en dal med idel gröna kulla och berg omkring. Jag tror alla i den lilla byn Brunnadern ställde upp för att göra vår vistelse till något alldeles enastående.

VI kunde också njuta av traktens ostar, och de går inte av för hackor. Resultat och annat kan ni läsa om på flera ställen, jag vill hellre dela med mig av bilder. Jag såg många fina ritter, och en del mindre fina. Något jag tycker är tråkigt är att FEIF numera tillåter kombinationen isländska stångbett och annat än engelska nosgrimmor. Det ser inte så trevligt ut och känns onödigt hårt.

En ryttare som jag tycker lös var normannen Niels Christian Larsen, han red så fint, både på tävling och visning. Hans Reyr frá Dalbae vsåg så nöjd ut och var fint musklad med rund rygg och korrekt muskulatur på halsen.

Reyr och hans ryttare

För första gången på en ovalbana...en väldigt schweizisk invigning. Simmentahl, getter, alphorn och postdiligens.

Vår guld- och silvermedaljör och Featherprize-vinnare Gummi Einarson på sin fine Sproti. Han är väl värd alla priserna.

Jag har alltid älskat Jamaica, när jag kom dit blev jag ofta välkomnad med ett "Welcome ´ome maan..". Därför blir jag extra stolt när jag ser Jamaicas flagga i kombination med den svenska. Men hur har det gått till? Har hört lite tissel om "Jamaica till FEIF": Är det någon som har en ledtråd?

En annan imponerande passryttare var danskan Tania Olsen som vann speedpassen. Här i högform.

Ettan från avelsvisningen 6-åriga hingstar, Kjarni frá Audsholtshjáleigu

Fantastiska fyrgångaren Kvika vom Forstwald som vann klassen ston 7 år och äldre. Hon fick 8.51! för ridegenskaper.

På lördagen regnade det rejält. Då är det bra för en finklädd prisutdelerska att få skjuts av en vält.

En väldigt glad Stian Pedersen på prispallen i 5-gång. Tvåan Runa Einarsdottir-Zingsheim från Island och trean, vår egen Magnus Skulasson tittar på.

A-final i tölt. Uli Reber, Hjalti Gudmundsson och så Jóhann R. Skúlasson i närkamp

När både guld och silver går till Island går det fint att rida in i par.